begravningen

Les funérailles servent à pointer avec une précision diabolique un dard qui vient crever l’abcès de la peine pour la laisser s’écouler avec douceur et onctuosité comme la perfusion d’un malade, elle hydrate celui qui reste sur le bord de la rive des vivants, elle lui apporte le réconfort de toujours être un peu avec la personne disparue, mais en même temps, elle lui rappelle son absence… Il est difficile de ne pas s’en délecter et de ne pas la détester en même temps. La perte change tout l’aménagement du vivant car il voit l’empreinte du mort partout, certaines pièces s’ornent de fleurs alors qu’elles ne l’ont jamais étéLe mort impose un prisme au vivant qui le voit dans des endroits où ce dernier n’a jamais mis les pieds. L’image mentale permet de se souvenir et d’imaginer et entrelace avec frénésie les fils de l’un avec les fils de l’autre dans une folle sarabande qui enivre et époumone jusqu’à ce que nous ne soyons plus capable de différencier ce qui est vrai de ce que nous inventons. Le temps n’y fait rien ou plutôt tricote-t-il cette confusion. Mais voulons-nous encore séparer le souvenir de l’imagination ?

Vi sörjer inte någon och rsquo; en, C & rsquo; är sorgen som formar oss, Det är förlusten av en älskad som vi modell.

betydelsen… des funérailles

Den moderna världen s'émoustille med hjälp av formel, vettigt, perfekt översättning av det engelska uttrycket, vettigt. Det är lugnande att upprepa denna fras utan verkligen känsla av ..., alltså plocka upp små saker som vettigt, men dessa är mini-hittats känsla på marken nästan av en slump? Vilka är dessa sinnenhud sorg som skall utan att det finns lite eller ingenting om rester av tidigare betydelse, sunt förnuft, en bra känsla huggen av århundraden? Genom metodiskt förstörelsen av familjen, överföring mellan generationerna saknas, innebörden av våra handlingar försvinner, måste därföruppfinnaren vilket innebär, måstefabriquer vilket innebär, du måste ge en illusion av levande igen, n & rsquo; inte har abdikerat. Trickery lutar mot okunnighet, och även här, svindel inte datum en dag. Innebörden ges av dödsfall i familjen, denna mening nästan helt bortglömd idag, erinras av Antigone i Sofokles pjäs, där det står som en väktare av värden som frigör, eftersom de skyddar människor från djur. Antigone bekräftar vad man kan och inte kan; hon tar en kraft för att skydda oss från vår vilja att driva och att lära oss tid att vara ansvarig; en tid nuförtiden förtroendet att ersätta familjen specialister, människor som komponerar, och tenuous band mellan dem med den tid.

meningen

La peine ressemble au ressac qui va et revient avec langueur, utan languish, den hieratiska sten som tar sin roll som strykpojke. Det överväldigar nästan varje gång och, Om det tar slut skott, om inte tämjas in & rsquo; ännu ganska sten, Det är aldrig avgick, hon fortfarande fart och, comme une manière de feinte, kringgår, l & rsquo; omger, kramar och & rsquo; kramade nästa gång !